EU-kommissionen arbetar bland annat med att öka rörelsefriheten inom den europeiska unionen. Detta görs bland annat genom att göra det lättare att studera och arbeta i de olika EU-länderna. Detta möjliggörs tack vare olika ramverk för kvalifikationer. Två av de vanligaste kvalifikationsramverken är Bolognaprocessen och EQF. Här kan du läsa mer om dessa samt hur de förhåller sig till varandra.
Bolognaprocessen
Bolognaprocessen är ett kvalifikationsramverk för högre utbildning. Den delar upp utbildning i cykler. När processen initierades fanns det två cykler, undergraduate och graduate. Den första skulle vara minst tre år och den andra kunde endast påbörjas efter att den första avklarats. I Sverige kallas den första cykeln för grundnivå och leder till en kandidatexamen. Den andra cykeln kallas för avanceradnivå och leder till en magister- eller masterexamen. Bolognaprocessen har senare utökats med en tredje cykel som utgörs av forskarutbilning. Denna utbildningsnivå är tre eller fyra år.
47 europeiska länder samarbetar i denna process och syftet är att stärka Europas konkurrenskraft och säkerställa utbildningsnivån. Den ökar även studenternas rörelsefrihet för studier såväl som efter examen.
EQF
EQF står för ”European Qualification Framework” och utgörs av åtta olika nivåer. Nivå 1 är den lägsta och nivå 8 är den högsta. EQF är en referensram som översätter de olika kvalifikationssystemen som finns i de olika europeiska länderna. Till skillnad mot Bolognaprocessen tar EQF även hänsyn till informellt lärande, exempelvis arbetserfarenhet.
En persons kvalifikationer från utbildning vid högskola och universitet motsvarar nivå 6-8 på EQF-skalan. Med andra ord överförs kvalifikationerna från Bolognaprocessen till de högsta EQF-nivåerna. Den första cykeln, kandidatexamen, motsvarar EQF-nivå 6. Den andra cykeln, magister- och masterexamen, motsvarar nivå 7. Den sista och tredje cykeln i Bolognaprocessen, forskarutbildningen, motsvarar nivå 8 vilket är den högsta EQF-nivån.
Med andra ord gör EQF det ännu lättare att jämföra utbildningar från olika europeiska länder. Utbildningar från högskola och universitet kan nu även enkelt jämföras med andra kompetensnivåer. Detta ökar den fri rörelsefriheten för arbetstagare inom den europeiska unionen.